Category Archives: Thoughts about motherhood

My birth story

18 Friday Oct 2019

Posted by in Baby in my tummy, Everyday life, Pregnancy, Thoughts about motherhood

≈ Leave a comment

Tags

, , , , , , , , , ,

There is a secret in our culture, and it’s not that birth is painful. It’s that women are strong. – Laura Stavoe Harm

When the water broke

Friday, September 13th…the day I got to hold our little princess in my arms for the first time

Did I dream or was it for real? I could have sworn that I heard a “click”.
I could barely tell if it was a dream until it felt like I was laying down in a waterbed that had sprung leak.

-Emil, Emil I think my water just broke! I said and almost started to cry.

He turned to me and calmly said…

-Oh thats good…yeah, that’s really good.

I had imagined this scenario in a completely different way. In my imagination I had seen Emil jump out of bed, trip on one of Melker’s tractors, stumble out of the bedroom, put on his clothes in a hurry so that the socks ended up on his hands and the pants on his head but no…this was not how it happened. Well…I guess you don’t get as easily stressed out when you are expecting your third child.

A short while after my water broke I called the birth center. But before I did I just had to make sure it really was amniotic fluid and not urine. After all, I had been close to pee myself several times this pregnancy. I looked and I smelled but neither did it look or smell like pee? Could I bee sure that it was my water then? Yes I could…normally there is no blood on the paper after peeing.

I called the birth center and they gave me an appointment at half past one to start the delivery if the contractions did not get started by themselves. I thought “What…no chance that this appointment will be necessary? The contractions started without any help with the big sister…why would it be different this time?”. Well…maybe I was wrong…the hours went by but no contractions. I started to lose my patience and I was tired of changing my panties and the towel in it every fifteen minutes. I was like a leaking water balloon and had to walk around with a towel between my legs throughout the morning! If you are pregnant or planning on getting pregnant I will give you a tip so that you don’t have to use this doubtful towel method if your water brakes. Take a pair of your partner’s underwear, a diaper of your child then combine these two and you get the best protection ever. I used this “underweardiaper” and I wish that I had come up with the idea earlier.

Heading to the hospital

After all the hours of waiting, I was actually unsure if the delivery would start without help. I changed panty after panty (well, until I put on my “underweardiaper” so to say), I watched twilight, I listened to my husband’s feet running from room to room with the vacuum cleaner at maximun power…but no contractions. I waited and waited until I felt…yes I actually felt something and it did even hurt. Ops, my misstake..I just needed to do number two…what a disappointment.

When the clock struck eleven I was losing my hope. Maybe that appointment would be relevant after all? I sat down on the couch and prayed a desperate prayer and you know what…shortly after I got my first contraction. When it was half past twelve, I felt it might be time to call the birth center. Actually, It didn’t hurt that bad and the contractions might not come as close as the midwives want them to before coming in but somewhere I felt that now…now it’s close. I exaggerated my condition slightly and pulled out a little lie which paid off because the women at the birth center welcomed us. When we got in the car I felt that it was a big risk that they would send us home again but at the same time something inside me said that this was the last trip without our little baby girl. We stepped into the birth center at 12.55 and I immediately regretted the exaggeration because the contractions still came too rarely and they were just too…comfortable. It’s so embarrassing having to be sent home…this is the third time…I should know better.

Giving birth

At the birth center we got a private room with a toilet, bathtub and a shower…HALLELUJA! My stomach had been in a really bad condition the whole morning and the toilet had been my best friend. I mentioned to Emil that I was scared to gas everyone to death and apparently our midwife heard what I said because she started to laugh. She also said that I could get enema so that I could go on the toilet properly. Wait a minute…did she say that I could get enema? But…I hadn’t even been enrolled. Well…apparently I already was. They did it immediately when we arrived since the water broke so many hours ago…from now on they wanted to keep me and little M under supervision. Well, thank you…I could finally relax. Or wait a minute…we hadn’t brought any things with us..everything was in the car. What about the camera, the music player and the candy we brought with us? Hmm…it could wait…after all, giving birth doesn’t happen in the blink of an eye. First I can take enema and then they can connect me to CTG. When I was connected everything looked perfect…but…I must say that there didn’t seem to be much power in those contractions. I felt like a kid asking how many days it’s left to Saturday on a Sunday. I am not the one who is so easily drawn down into the swamp of bitterness but then I felt anything but positive.

In Sweden we have an expression that reads “suddenly it happens” and you know what…”suddenly it happens”. From a clear blue sky the lightning struck and pulled me on a painful journey…it did hurt so badly but I also welcomed it with open arms. Five minutes later I got another contraction and this one was the worst I ever had endured. It never faded…it only came peaks after peaks after peaks for several minutes. Is this how it feels to die?

-I can’t do this…I want epidural NOW! I said in pure pain.

The clock now showed 2 p.m and I was measured 5 cm open. What? I was completely devastated…how could I only be open 5 cm? On the bright side I still got time to get that epidural…what a relief. Meanwhile, I got nitrous oxide and that just in time for my next contraction who made the stars exploded over my head…I felt so dizzy!

– Emil, Emil do I look a little pale? I asked my husband. I feel so dizzy!

– No…you look like a freshly picked rose! The midwife answered before Emil got the chance to!

– It has to be the nitrous oxide that makes me dizzy. You know I’ve never been drunk, now I think I know how it feels, I said in a blur!

The midwife started to laugh, she looked at my husband and shook her head with a smile on her lips. The contractions just got worse and worse and I felt that now…now it’s close!

-Now it’s time for me to go home so I’m not gonna be here when your princess is born but before I leave I will meet the midwife and the nurse who will deliver your baby, our wonderful, beautiful, and loving midwife said.

I remember I took hold of her hand and asked her to stay.

-I feel so safe when you are here, I told her.

Kind as she was, she stayed and did the handover in our room. So…all of a sudden I had four wonderful women around me…two midwives a nurse and a student. The new women introduced themselves and then they started to go through the 70 minutes that have passed. All of a sudden my body started to take over and I had no control.

– The baby is coming! I quivered through the nitrous oxide mask. Emil you must get our things now. You must get the camera NOW!

everyone turned to me and looked a little shocked. They pulled down my pants and panties and I hear one of them burst out…

-Yes, the baby is coming!

-Emil…the camera…NOW!

All of a sudden I felt so stressed…10 minutes before I was only open 5 cm and the camera…where is the camera!

-Am I really completely opened? What if my vagina tear? I asked frightened.

And right then I felt a “plop”.

-The head is out…don’t push just follow your body! I heard one of them say!

I got a second labour contraction…

-Did I poop myself?” I asked worriedly.

-No you didn’t…continue like you do honey, I can see her! I heard Emil say cheering on me.

All in all I got three labour contractions and after four minutes of them I could hear the long-awaited scream. She was here…she was finally here.

-Congratulations to you little baby girl…I got to see her enter this world after all! The midwife who welcomed us said in joy.

This birth was both a dream and a nightmare. None of my previous deliveries has ever hurt that bad but thanks to the powerful contractions our beauty was born fast. Before we came to the birth center, my head thought that they would tell us to go home again, but my heart said it would go fast and that we would have our daughter with us in no time…the heart was right. We only spent one hour and fifteen minutes at the hospital before we had our beautiful girl in our arms.

Now I just want to send my thanks to the staff at Näls birth center for supporting us through everything that it means to give birth. But above all…thank you Emil for being there holding my hand and cheering on me when I needed it the most. You are a wonderful husband and father and I look forward seeing our children grow up side by side with you…you are amazing ❤

Thank you lord for this precious blessing! There seems to be no greater physical gift than this sweet bundle of joy, sent straight from you. Her perfect little fingers and toes, the way she smell like heaven, the love that bubbles up – unmatched in its depth. It’s a wonderful kind of overwhelmed.

Please bless this baby, Lord. Place a shield of protection around her little body and guard her as she grow. Keep her safe and healthy, Lord. Help this little one to know she is deeply and wholly and forever loved – first by You, and then by so many of us. Bless this baby, Lord, and bless us surrounding her. Help us adjust to our new normal as we welcome this new person into our lives, hearts and home. Give us even one whole night of sleep, and give us strength and energy when the nights are short. Blanket our home in peace, grace, and love.

Thank you Lord, for this new life. We praise and thank You for Your good and perfect creation. Amen.

XOXO

Something to look forward to every week

01 Tuesday Oct 2019

Posted by in Baby in my tummy, Malva Ulla Stina Henrikson, Melker George Paul Henrikson, Thoughts about motherhood

≈ Leave a comment

3009-2019-0925267785904219830076.jpeg

Och DÄR…tog Emils 10 dagar slut!

Nu har vi fått ha Emil hemma hos oss under två veckor…det har varit så underbart. Vi har tillsammans fått lära känna det lilla knytet lite bättre och vi har fått hjälpa varandra med den omställning som det inneburit att bli fem. När det gäller föräldraledighet så har Sverige verkligen kommit långt. Att få pengar för att vara hemma med sitt barn är helt fantastisk. Vi får såklart inte ut det som vi skulle fått om vi jobbat men inte långt ifrån.

Hur har det då gått att vara ensam hemma med våra tre kiddos? Jo…Den har gått över förväntan, wihooo. Vi har såklart råkat på lite stridigheter under dagen men med några djupa andetag så har det tillslut gått bra…för min del i alla fall, haha! Jag har faktiskt inte varit så nervös inför denna dag…jag menar…jag borde varit det med tanke på vad det innebär att vara ensam med en femåring, ettåring och en nyfödd. MEN…Jag kommer ha något att se fram emot varje vecka detta läsår och det har liksom lagt ett lock över min oro och nervositet. Det är nämligen så att Emil bara kommer jobba på tisdagar, onsdagar och torsdagar fram till nästa höst…så himla skönt. Vi kommer få så mycket mer tid tillsammans och vi kommer kunna avlasta varandra. Det är klart…plånboken kommer vara tunnare än någonsin men vi har bra koll på våra inkomster och utgifter och prioriterar därefter. Det viktigaste för oss är tiden vi får som familj.

Jag kan varmt rekommendera att vara hemma mycket båda två om möjligheterna finns. Det är värt att leva enklare och vara hemma tillsammans. Vi har varit hemma mycket tillsammans med alla våra barn och jag hade aldrig valt att göra på något annat sätt.

Puss och kram

And THERE…Emil’s 10 days ended

Now we have had Emil at home with us for two weeks…it has been so wonderful. Together we have got to know our little princess a little bit better and we have got the chance to help each other to get through these first days. When it comes to parental leave, Sweden has come a long way. Getting money to stay home with your child is absolutely amazing. Of course, we do not get as much as if we would have worked, but not far away.

So…how has it been to be home alone with our three kiddos? This day has been so much better than I thought, yey! Of course we have had our struggles during the day but with some deep breaths we have solved most things…well..at least I have haha! Actually, I haven’t been so nervous about this day… I mean…I should have been considering what it means to be alone with a five year old, a one year old and a newborn. BUT…I will have something to look forward to every week this school year and it has put a lid on my anxiety and nervousness. What I will look forward to is that Emil will only work on Tuesdays, Wednesdays and Thursdays until next fall…I couldn’t be happier! We will have so much more time together and we will be able to help each other so that we can do the best of this year. Of course the wallet will be thinner than ever, but we know our income and expenses and prioritize accordingly. The most important thing for us is the time we get as a family. 

I highly recommend you to stay at home together if this opportunity are available…it’s worth living more simple. We have been home a lot together with all our children and I had never chosen to do any other way.

XOXO

A brothers love

24 Tuesday Sep 2019

Posted by in Baby in my tummy, Melker George Paul Henrikson, Thoughts about motherhood

≈ Leave a comment

2409-2019-0824072562183864449630.jpeg

Hur kommer Melker reagera? Kommer han förstå? Kommer han visa kärlek eller känna avundsjuka? Om det blir kaos vem kommer det då gå ut över?

Innan lillasyster föddes snurrade dessa och många andra tankar runt i mitt huvud. Anledningen till att de flesta frågor berörde minimannen berodde på att han då var så mammig. Hans reaktion oroade mig mest eftersom han skulle behöva dela mig med ännu ett syskon som dessutom skulle ta mycket, mycket utav hans mammatid. Någonstans så klandrade jag mig själv i förväg inför det som skulle kunna bli.

How will Melker react? Will he understand? Will he show love or feel jealous? If it will be chaotic who will he hold responsible…who will he reject?

Before our little sister was born, these and many other thoughts took up a lot of my time.
The reason that most of the questions touched our little man was because he was so in love with his mum by the time. His reaction worried me most because he would have to share me with another sibling who would also take much, much of the bank filled with mum time. Somewhere I blamed myself in advance for what might happen.2409-2019-0851395562211187511084.jpeg

Att jag la så mycket tid på dessa tankar och oroade mig så mycket visade sig vara helt i onödan. Är det en stor omställning för minimannen? JA! Är det en dans på rosor? NEJ! Älskar han sin lillasyster? JA!

I spent so much time worrying and thinking and you know what? It turned out to be completely unnecessary. Is it a big readjustment for our little man? YES! Is it a dance on roses? NO! Does he love his little sister? YES!2409-2019-0835210562195003040253.jpeg

Dessa bilder…jag bara älskar dem. Märta är bara två dagar gammal och det är den första dagen tillsammans som en familj. Bilderna visar verkligen hur mycket de små förstår…de förstår långt mer än vad vi tror. Vi behövde aldrig försöka förklara för Melker “detta är din lillasyster”, “Märta kommer bo hos oss nu”, “hon är ingen docka”, “Hon är en riktig människa”…han förstod ändå!

These photos…I just love them. Märta is only two days old and it’s the first day together as a family. The photos really show how much the little ones understand…they understand so much more than we can imagine. We never had to try to explain to Melker “this is your little sister”, “Märta will live with us now”, “she is not a doll”, “She is a real human”… he understood anyway!2409-2019-0800244562220036662645.jpeg

När Melker skulle sova middag denna första dag så kunde han inte komma till ro förens jag la Märta tätt intill honom. När jag gjorde detta så tog det inte lång tid innan han somnade med hans hand sammanflätad med hennes. Varje dag sedan dess så har han frågat flera gånger om dagen om han inte kan få hålla henne. Han pratar inte så mycket men detta kan han uttrycka klart och tydligt.

Vet ni vad jag tror? Jag tror att det är svårt att planera inför situationer som dessa. Visst…vi kan vara förberedda men våra små minimänniskor är unika och reagerar på sitt eget sätt. Hur de kommer att reagera i förväg är svårt att veta då det är så många faktorer som spelar in. Kanske kommer omställningen gå smidigt eller också så gör den det inte. Det viktigaste är att du finns där för att fånga upp ditt barn när denne behöver din hjälp.

When Melker was going to sleep in the afternoon that first day together he could not come to rest before I put Märta next to him. When I did he fell asleep almost immediately with his hand in hers. And now…now he ask several times a day if he can hold her in his arms. He can’t talk so much but that…that he can express clearly. 

Do you know what I think? We cannot plan what will happen in situations like these. Sure…we can be prepared bur our little humans is unique and will react in its own way.  How they will react is difficult to know as there are so many factors that matters. Maybe the readjustment will go smoothly or maybe it will not. In either way the most important thing is that you are there to catch your loved ones when the stumble. 2409-2019-0808197562227990220977.jpeg

Puss och kram

XOXO

What qualities do you want your child to take after

09 Tuesday Jul 2019

Posted by in Melker George Paul Henrikson, Thoughts about motherhood

≈ Leave a comment

DSC_3041-3.jpg

“Barn är duktiga imitatörer så ge dem något gott att imitera” – Okänd

Jag tror nog egentligen inte att jag behöver skriva så mycket till ovanstående citat. Du är ditt barns förebild och det som du gör kommer barnet snappa upp. Är du snäll, glad, respektfull, tålmodig och trevlig så är chansen stor att ditt barn kommer ta efter dessa positiva kvaliteter. Beter du dig på motsatt sätt är risken stor att det är de negativa egenskaperna ditt barn kommer ta efter. Ditt barn kommer på många sätt att spegla dig själv…vilka egenskaper vill du att ditt barn ska ta efter?

“Children are great imitators so give them something great to imitate” – Unknown

I don’t think I need to write so much to the quote above. You are your child’s role model and what you do your child will take after. If you are kind, happy, respectful, patient and pleasant to be around the chance that your child will take after your positive qualities is high. However, if you behave in the opposite way the risk is big that it is the negative properties your child will take after. Your child will in many ways reflect yourself…what qualities do you want your child to take after?

DSC_3041-1.jpg

Gabriel Riveros Vilches 📷

Puss och kram

Gabriel Riveros Vilches 📷

XOXO

 

These two terrible days…please help!

01 Monday Jul 2019

Posted by in Baby in my tummy, Everyday life, Pregnancy, Thoughts about motherhood

≈ Leave a comment

0107-2019-0944547363572739760137.jpeg

Bebismagen…min älskade bebismage! De senaste två dagarna har jag fått känna av baksidan med att vara gravid. Jag har varit sååå trött både mentalt och fysiskt…så tufft. Jag har bara velat gråta och gömma mig i ett litet hål någonstans. Det tuffaste har dock varit kroppen. Känslan är att jag sprungit ett maratonlopp samtidigt som jag haft ångest. Hjärtat har rusat, jag har varit andfådd, musklerna har värkt och jag har liksom fått tänka på andningen. Jag vet att just detta varit tungt med de andra två men det har aldrig varit såhär jobbigt. Jag vet inte om det beror på att liten trycker på lungorna, att jag har brist på järn, att kroppen syresätter sig lite dåligt eller om jag bara är sååå trött. På torsdag ska jag till barnmorskan men jag hoppas innerligt att det hinner lugna sig tills dess. Har ni någon erfarenhet kring detta? Det må vara min tredje graviditet men det är alltid skönt att få stöd av andra❤️

Puss och kram

Baby belly…my lovely baby belly! The past two days I have felt the negativities about being pregnant. I have been so tired both mentally and physically…it’s so though. I have just been wanting to cry and hide in a whole somewhere. However, the toughest have been about my physically strength.  I have felt like I have run a marathon and at the same time endured anxiety. I know that I have felt the exact same thing with my two other children but it has never affected me this much. I don’t know if it’s because our little one is pushing against my lungs, that my iron levels are low, that my body doesn’t oxygenates itself enough or if I’m just sooo tired. On Thursday I will meet my midwife but i hope that I have started to feel better by then. Do you have any experiences? This may be my third pregnancy but it’s always comforting to have support from others❤️     

XOXO

One of the most precious treasures is growing strong inside of me

25 Tuesday Jun 2019

Posted by in Baby in my tummy, Pregnancy, Thoughts about motherhood

≈ Leave a comment

DSC_2986.jpg

Är det inte fantastiskt…en av de dyrbaraste skatterna växer sig stark inuti mig. Jag känner mig ödmjuk inför min graviditet och att jag fått bli mamma. Det är inget jag tagit/tar för givet och jag tackar Gud för att jag blivit välsignad med två, snart tre, himmelska gåvor❤️

Isn’t it amazing…one of the most precious treasures is growing strong inside of me. I feel humble before being pregnant and being a mum. It’s nothing I took for granted and I thank good that I have been blessed with two, soon to be three, heavenly gifts❤️

DSC_2995.jpg

DSC_3018.jpg

Två som blev ett genom giftermålet och som tillsammans skapat tre liv…det är så vackert. Emil är min trygghet, min klippa, min bästa vän och den bästa pappa våra barn kan ha. Jag är så tacksam för att det är tillsammans med dig som jag skriver min livshistoria. Du skrattar tillsammans med men du bär mig också när jag inte klarar av att ta mig framåt ensam❤️

Two who became one in marriage and together have created three lives…it’s so beautiful. Emil is my safety, my rock, my best friend and the best father our children could have. I am so grateful that it is you who I write my life story with. You laugh together with med but you also carry me when i’m unable to walk the road alone❤️

DSC_2977.jpg

Tack Gabriel för att du ville föreviga denna tid i livet…det betyder så mycket för oss. Besök hans websida gabrielriveros.com för fler vackra bilder📷

Thank you Gabriel for taking this photos…it means everything to us. Go and visit his site gabrielriveros.com for more beautiful pictures📷

DSC_2966.jpg

Puss och kram

XOXO

Monday means a fresh start

11 Tuesday Jun 2019

Posted by in Everyday life, Monday means a fresh start, Thoughts about motherhood

≈ Leave a comment

1106-2019-1146491790034679540907.jpeg

Varje vecka startar med en måndag…dagen som förknippas med att helgen REDAN är slut. Om jag ska vara ärlig har jag tänkt likadant. Jag är förvisso mammaledig så jag går alltid hemma…men den där mannen i mitt liv…han jobbar och jag måste allt erkänna att det är trevligare när vi båda är hemma❤️

Denna vecka tänkte jag börja med något nytt…visserligen en dag för sent…men ändå. I inläggen “monday means a fresh start” kommer ni få ta del av min/vår kommande vecka! Har vi något speciellt inplanerat? Finns det något som känns svårt som jag kan tänka annorlunda kring? Varje måndag kommer jag också ge mig själv en liten utmaning som jag ska tänka på/genomföra under veckan! Ja jag har inte riktigt funderat på vilka punkter som ska finnas med men det löser sig med tiden…allt är till för att testas=)! Måndag är trots allt en nystart.

Every week starts with a Monday…the day that is associated with that the weekend is already over. If I’m going to be honest I have always thought the same. Well…I am always home with my children…but the man in my life…he works and I have to admit that it is nicer when we are both at home❤️

This week I will start with something new…one day late…but still. In the posts “monday means a fresh start” you will be able to read about my/our upcoming week. Do we have something specially planned? Is there something that feels difficult that I can think differently about? Every Monday I will also give myself a challenge that I will think of/implement during the week. I have not thought about every detail around these posts but it will it will settle with time…everything is there to be tested =)!

1106-2019-1142185790030374172679.jpeg

Veckans to do list:
Måndag: ________________
Tisdag: Idag ska jag undervisa en av mina sångelever i vår musikstudio!
Onsdag: Vi firar 9 år som gifta. Fira får vi göra senare då Emil har skolavslutning på kvällen!
Torsdag: Malvas sista dag på förskolan! Hon kommer sakna sina kompisar sååå mycket!
Fredag: Emils sista arbetsdag innan sommarlov…det ska vi fira!
Lördag: Mina föräldrar kommer hit och förhoppningsvis börjar vi arbeta på ett efterlängtat uteprojekt!
Söndag: Kanske kan detta bli dagen vi firar vår bröllopsdag med god middag ute!

My weekly to do list:
Monday:______________
Tuesday: Today I will teach one of my song students in our music studio!
Wednesday: We are celebrating 9 years as married. The celebration will have to wait for another day because it’s the graduation day for the middle school where he works.
Thursday: Malva’s last day at preschool before summer! She will miss her friends so much!
Friday: Emil’s last workday before summer holidays…that we’ll celebrate!
Saturday: My parents will come and visit and hopefully we’ll start working on a long-awaited outdoor project!
Sunday: Maybe this will be the day we celebrate our wedding day with dinner on a restaurant!

1106-2019-1154470790042658740906.jpeg

Veckans bästa start: 
Kan du njuta även av det lilla? Igår gick vi ut och plockade smultron för att äta till frukosten. Så mysigt, Så gott och så hjärtevärmande att se sina små plocka och fylla munnarna fulla. Tänk att något så litet som att avnjuta det som naturen har att ge kan berika en hel vecka❤️

Veckan nystart: 
Förra veckan var verkligen tuff. Storasyster har just nu svårt att kontrollera sitt humör vilket påverkar mig på många olika sätt. Ibland blir jag ledsen, ibland börjar jag skratta för att det är så skrattretande men för det mesta blir jag bara arg och irriterad. Vi är nog ganska lika varandra på detta sätt…vi har mycket känslor inom oss. Den kommande veckan ska jag försöka hantera min dotters utbrott lite annorlunda. Hur detta ska gå till kan ni läsa under nästa punkt “Veckan utmaning”.

My weekly best start:
Can you enjoy even the smallest things? Yesterday we went out and picked wild strawberries to eat for breakfast. So cozy, so delicious and so heartwarming to see my little ones picking and filling their mouths full. Can you imagine that something as small as enjoying what nature has to give can enrich a whole week❤️

My weekly fresh start:
Last week was really tough. Big sister has a hard time controlling her temper which affects me in many different ways. Sometimes I get sad, sometimes I start laughing because it is so ridiculously but mostly I just get angry and annoyed. We are quite similar to each other in this way…we have a lot of feelings within us. During next week I will try to handle my daughter’s outburst a little differently. How I will manage this you can read under the next title “Week challenge”.

1106-2019-1247611791609861005250.jpeg

Veckans utmaning: Kärleken är tålmodig
Kärleken kommer inspirerar dig till att vilja bli en tålmodig person. Du försöker svara på ett positivt sätt i en negativ situation, du är långsam till ilska, du försöker kontrollera dina känslor istället för att låta dem kontrollerar dig…tålmodighet hjälper dig att ge människorna omkring dig tillåtelse att vara människa.

Denna vecka kommer jag göra mitt bästa för att inte säga något negativt till mina barn och min man. Det finns så många sätt att prata med varandra…man behöver inte brusa upp! Tålamod är inte att sätta handen för munnen…snarare att ta ett djupt andetag❤️

My weekly challenge: Love is patient
Love will inspire you to become a patient person. You try to respond in a positive way in a negative situation, you are slow to anger, you try to control your emotions rather than allowing them to control you…patience helps you give the people around you permission to be humans.

This week I will try my best not to say anything negative to my husband. There are so many ways to talk to each other…you don’t have to burst out! Patience is not putting your hand to your moutH…rather taking a deep breath❤️

1106-2019-1148481790036669556011.jpeg

Pussar och Kramar

XOXO

How we think about our children and sugar

08 Saturday Jun 2019

Posted by in Everyday life, Malva Ulla Stina Henrikson, Melker George Paul Henrikson, Recipes, Thoughts about motherhood

≈ Leave a comment

0806-2019-0226985720677700129094.jpeg

Nu är sommaren här vilket brukar innebär svalkande glass, fikapauser med familj och släkt, kvällssnacks på vardagen, saft…ja ni förstår! När det bara är vi, lilla familjen Henrikson, och barnen fortfarande är vakna håller vi igen men eftersom vi träffar våra familjer extremt mycket så äts det mycket sött. Att dricka kaffe tillsammans anses som något socialt och det håller jag verkligen med om. Ibland kan det dock bli lite för mycket av det goda.

Detta märks speciellt på Malva. Efter maten frågor hon alltid om efterrätt, i affären är godis det enda som snurrar i hennes huvud och hon går och äter i smyg då hon vet att vi skulle säga nej om hon frågar…detta är dock inte det värsta. Just nu är hon inne i en väldigt känslomässig period då hennes humör går upp och ner som i en berg och dalbana. Hon tappar lätt humöret vilket innebär att hon bland annat börjar slåss, manipulera och säga elaka kommentarer. Vi har märkt att dessa drag blir ännu mer framträdande och svåra att hantera när hon äter för mycket sött.

Vi har absolut inte nolltolerans på socker i vår familj men vi väljer våra tillfällen och försöker blanda in lite mer godsaker som innehåller mer naturligt socker så som frukt och bär. Jag och Emil tycker också att det är självklart att inte äta/dricka saker framför våra barn som vi inte vill att de ska förtära. Vi väntar hellre tills de lagt sig.

Senast vi fikade med storfamiljen provade vi ett nyttigare alternativ…nicecream. Det är både gott, nyttigt och enkelt. För att få så det räcker till två personer behöver man bara mixa samman 2 frysta bananer, 1 dl fryst mango, 1 dl färsk anans, saften av en halv lime och 1 dl kokosgrädde…mums. Det finns oändligt med olika recept och man kan till och med servera det till frukost…ett väldigt bra alternativ helt enkelt!

Hur tänker du på dina barn och deras intag av socker?

The summer is here which usually involves cooling ice cream, coffee breaks with the family, evening snacks on weekdays, juices and so on. When we’re alone and the children are still awake, we hold back with the sugar but since we meet our families extremely much we eat more sweet things. Drinking coffee together and eating cookies is considered something social and I totally agree but sometimes it can be a little too much of the goodies.

This is especially noticeable in Malva. After our meals she always asks for something sweet to eat, in the grocery store all she can think about is candy and she eats behind our backs because she knows that we would have said no if she would have asked us…this isn’t the worst part. Right now she is very emotional and her mood swings is worse than a roller coaster. When she loses her mood she begins to fight, manipulate and say nasty comments. We have noticed that these personality traits become even more evident and more difficult to handle for her when she eats sugar.

We have absolutely not zero tolerance for sugar in our family, but we choose our occasions and try to mix in goodies that contain more natural sugar such as fruits and berries. Emil and I also think that it is self-evident not to eat/drink things in front of our children that we do not want them to consume. We wait until they are sleeping.

Last time we had coffee with the family, we tried a more healthy dessert…nicecream. It tastes delicious, are healthy and simple to make. To get enough for two people you just need to mix 2 frozen bananas, 1 dl of frozen mango, 1 dl of fresh pineappel, the juice of half a lime and 1 dl of coconut cream…yummy. There are endless of different recipes and you can even serve it for breakfast…it is a very good alternative if you want something with less sugar.

How do you think of your children and sugar?

0806-2019-0220736720671451660345.jpegPussar och krama

XOXO

Honest thoughts from my heart this mothers day

26 Sunday May 2019

Posted by in Everyday life, Malva Ulla Stina Henrikson, Melker George Paul Henrikson, Thoughts about motherhood

≈ Leave a comment

2605-2019-1243981299740379266762.jpeg

Denna dag ligger mig extra varmt om hjärtat…idag är det morsdag❤️ Innan jag fick barn trodde jag att denna dag handlade om att skämma bort mamman. Att hon inte skulle behöva lyfta ett finger på hela dagen, att hon skulle få presenter och att barnen skulle uppföra sig lite extra bra. Självklart är det roligt att få presenter, bli uppmuntrad, äta gott och bli bortskämd men för mig handlar morsdag om något helt annat idag.

This day means a lot to me…today we celebrate mother’s day❤️ Before I had children I thought this day was about spoiling the mother. That she didn’t have to lift a finger for the whole day, that she would receive presents and that the children would behave better than they usually do. Of course it’s fun to get presents, to be encouraged, eat something tasty ant to be spoiled but nowadays mother’s day means something completely different to me.

2605-2019-1240104299736502450617.jpeg

Tänk…tänk att just jag fick bli mamma. Jag träffade min livspartner som ville samma som mig, våra kroppar klickade och vi kunde faktiskt skapa liv tillsammans, min kropp har varit stark nog att bära barn och tänk…även förlossningarna har vi klarat oss igenom. Tillsammans har vi skapat det vackraste som finns…två barn och ett tredje som växer sig starkt i magen. Tacksamhet…det är det dagen handlar om för mig.❤️

Think…just think that I got to be a mum. I met my life partner and he wanted the same tings I wanted, our bodys matched and we could create life, my body has been strong enough to carry children and we have even managed giving birth. Together we have created the most beautiful thing there is…two children and one who is growing strong in my belly. Thankfulness…this is what the day is all about for me❤️

2605-2019-1248307299744704910511.jpeg

Vet ni att…jag känner mig så ödmjuk och välsignad…för jag vet…jag vet att detta inte är en självklarhet. Jag vill gratta alla mammor därute som gör ett fantastiskt jobb men jag vill också skicka en kram till dig som saknar en mamma, till mamman som saknar ett barn, till kvinnan som ville ha barn men inte fick chansen och till dig som känner sig försummad av sin mamma eller sitt barn…ni finn i mina tankar❤️

You know…I feel humble and blessed…because I know…I know that you can’t take this for granted. I want to congratulate every mother who do a fantastic job but I also want to send hugs to you who have lost a mother, to the mother who have lost a child, to the women who never got the chance becoming a mother and to you who have been neglected by your mother or child…you are in my thoughts❤️

2605-2019-1235265299731662731867.jpeg

Jag vill speciellt tacka barnens älskade mormor och farmor. Ni betyder mer än ni kan förstå. Det kommer en tid då jag och Emil inte kommer vara så populära och då…då behöver vi inte oroa oss för vi vet att de alltid har er att luta sig mot…ni kommer leda in dem på de tryggaste vägarna igen.

Och tillsist…till mina älskade barn. Ni och er pappa betyder allt för mig. Ni ger mig hopp och gör varje dag meningsfull. Kärleken till er går inte att beskriva…ni ger mitt liv en mening❤️

I want to send a special thank you to my childrens grandmothers. You mean more to them than you can understand. It will come a time when Emil and I will not be so popular and then…then we don’t have to worry because we know they can lean on you…you will lead them ont o the safest roads again.

And finally…to my beloved children. You and your daddy means everything to me. You give me hope and make every day meaningful. The love for you is indescribable…you give my life a purpose❤️

Mörka ringar, gråa hår och djupa rynkor

26 Sunday Aug 2018

Posted by in Everyday life, Malva Ulla Stina Henrikson, Melker George Paul Henrikson, Thoughts about motherhood

≈ Leave a comment

_MG_9604-Edit

Mörka ringar, gråa hår, djupa rynkor…precis så känns det som jag ser ut just nu!

Jag är så fruktansvärt trött…vet varken ut eller in. Det började när jag slutade amma och sedan har det bara eskalerat. Självklart har jag pigga dagar också men just nu är de ganska så få. De senaste två veckorna har varit värst…Emil har precis börjat jobba 100%.

Imorgon är det måndag igen och jag har känt av ångesten. Tanken av att vara ensam med barnen känns överväldigande. Jag är verkligen inte den bästa versionen av mig själv just nu. Tålamodet är kort, jag orkar inte underhålla barnen, jag blir lätt ledsen…ja ni vet hur sömnen påverkar människan. Min plan för var dag är att klara mig till nästa måltid. Först siktar vi på frukost sedan mellanmål, lunch, mellanmål, middag och tillsist blickar vi mot kvällsmaten. Vi tycker alla om mat i denna familj och även om Melker låter som mest vid dessa tillställningar så brukar de vara njutelsefulla. Att få sitta tillsammans till bords kan vara bland de mest betydelsefulla stunderna under dagen. Tror verkligen på att samla hela familjen vid matbordet<3

Det kommer nog ta ett tag att komma ikapp med sömnen. Under lillemans tio månader har jag knappt fått en handfull nätter med sammanhängande sömn. Tillsammans med graviditeten har detta pågått i 16 månader. Jag älskar mina barn men de vet då hur man uppehåller sin mamma på ett mindre uppskattat sätt. I början av november kommer jag och mannen min trycka på pausknapparna för en helg. Då åker vi till Grebbestad för en avkopplande helg på hotell. I Grebbestad händer det inte så mycket under höst- och vinterhalvåret men just nu gör det oss ingenting. Vi kommer hålla oss på hotellet och sova, äta gott, bubbla i poolen, sova, bubbla i poolen…ja ni förstår vad jag menar. Just nu känns det så långt till november men jag försöker hålla lågan uppe…att längta efter något kan vara minst lika uppiggande som att faktiskt uppleva det.

Nu ska den här zombien till mamma gå och lägga sig. Hoppas på en bra natt som kommer leda till en bättre morgondag<3