Nä nu kan jag inte hålla mig längre. Nu får ni en liten “sneak peak” på några presenter som är till årets adventskalender. De står i bakgrunden och är lite sådär härligt suddiga. Det är ju ingen snack om saken vad det är för något men det blir ändå lite mer spännande på detta sätt, hihi!

Som det ser ut nu så har jag bara fyra paket kvar att köpa. De 20 som redan är fixade är sååå fina och då har jag nästan inte lagt ner några pengar alls och detta tack vare min mor. Jag säger då det…hon är så duktig på att pyssla och tänk att hon vill hjälpa mig med detta. Ja, jag har allt lagt en hel del beställningar och kan känna mig lite dum ibland men turligt nog så tycker mamma-maskinen-Nilsson att det är väldigt roligt att sy och handarbeta. Jag får nog ta och gengälda henne i jul när de kommer hem. Kanske får jag göra det med pappa också som lånat ut sin fru all den tid det tagit att fixa allt, hihi! Nu ser jag fram emot att visa alla saker…men…det kommer senare så håll till godo. Behöver ni lite tips på fina saker att lägga i presenterna så fråga vetja. Jag tycker ju att det är sååå roligt<3     

Nu har lilla Mini fått sig en egen liten bebis. Det var i förra veckan som mormor C kom med en fin liten present till sin dotterdotter. Hon har fått många presenter under sina 23 månader i livet men jag har då aldrig sett henne bli lika glad som hon blev denna gång.

Det var egentligen på förskolan som det hela började. En dag kom Minis fröknar och sa att hon är så väldigt förtjust i att leka med dockorna. Enligt dem så brukar hon trösta och vagga dem. I hennes värld är de nämligen ledsna. Jag måste då säga att det låter som hon kommer bli en ömsint liten flicka med mycket kärlek att ge. I alla fall…nu går vi vidare i denna historia. En dag när jag skulle hämta henne på förskolan hände något som jag aldrig tidigare varit med om. När jag kom var klockan halv fem och Mini och hennes kompisar var precis påväg att gå över till r**** som är den enda öppna avdelningen efter halv fem. Fröknarna hade haft svårt att få med Mini men lockade med att det minsann fanns dockor på den andra avdelningen också. Ni förstår kanske nu att hon inte blev så jätte glad att se mig när jag kom. Nä, hon fick lite av ett utbrott och skulle absolut inte följa med mig hem. Hon sa “dotta” gång på gång och drog i mig för att visa att hon ville gå och fortsätta leka. Tillslut lyfte jag upp henne och näst intill tvingade med henne. Efter denna händelse förstod jag hur mycket hon faktiskt tycker om att leka med dessa små sötingar. Jag berättade för mormor om denna händelse och hon sa direkt “jamen då köper jag en docka till henne”. Ja…det var väll så det gick till när Mini blev med docka.

När mini-Henrikson vaknade imorse hörde hon ett “hej” från vardagsrummet. Hon ställde sig mitt i dörröppningen, pekade och sa “dää“! Först vågade hon inte gå in och hälsa på våra gäster men när hon såg att det var mormor och morfar så tog det inte lång tid förrän hon placerade sig i deras knä med boken i högsta hugg. Det är så fint att se när hon sträcker sig efter dem för att de ska lyfta upp henne och när skratten ekar i lägenheten när de leker med varandra. Det är kärlek för mig!

Just nu sitter mini-Henrikson och leker med duplot som mormor och morfar hade med sig upp. Trodde aldrig att det kunde låta så mycket att leka med det men när mini använder armarna som vispar och duplot som deg så blir ljudet öronbedövande,haha! Det viktigaste är att hon verkar tycka om att leka med det, hihi!