Igår spelade jag och min älskade man i vackra timmerviks kyrka. Att få musicera tillsammans är verkligen ett privilegium och jag tror att det finns en tanke med att det blev just vi och att vi delar samma intresse.

Innan en konsert/spelning är det lätt att tänka “nu ska vi visa vad kan”, vi ska göra alla de där svåra melismerna och utföra pangsolon…” ja ni förstår. Det är så lätt att hamna i fällan då man bara tänker på prestationen. Självklart vill vi att det ska låta bra och vi övar mycket men…det allra viktiga för oss är att få dela med oss av den gåva vi fått nedlagd i våra liv. Att få uppmuntra, glädja, beröra och hjälpa andra genom musiken…DET är vår längtan.

Igår spelade vi en sång som ni redan fått höra en liten snutt av…”You bring the sun out”. Denna sång ligger mig varmt om hjärtat efter en tragisk händelse i höstas. Efter ett år av försök till ett småsyskon fick vi missfall. Även om graviditeten inte hade gått långt så blev jag helt knäckt. Jag grät och var så ledsen. Min make verkade dock ta det hela med ett irriterande lugnt och det gjorde mig så arg…hur kunde han inte vara ledsen? En månad efter missfallet var vi på en konsert med Samuel Ljungblahd som just sjöng denna sång. Den träffade mig rätt i hjärtat och jag började storgråta. Texten går såhär:  

You bring the sun out
To warm my life up
To make my love grow everyday

You bring the stars out
To light the night up
To make the darkness go away

Jag insåg plötsligt att jag varit bitter på min make för att han sörjer på ett annat sätt än mig. Jag hade stänkt mitt hjärta för honom på grund av detta. Jag menar…hur skulle jag kunna hålla det öppet för någon som inte tycktes förstå? Sanningen är den att Emil var den som kunde hjälpa mig ur sorgen. Det enda jag behövde göra var att öppna dörren på glänt. Det var svårt men när jag väl gjorde det var det så skönt. Emil är den som tar fram solen och värmer min själ så att kärleken kan flöda. Det är han som placerar stjärnorna på himlen så att jag får ljust när allt känns mörkt. Det är lätt att glömma vikten av familj och vänner när man befinner sig i ett mentalt kaos. Det är lättare att stänga dem ute.

Kanske har du också stängt ditt hjärta på grund av hemska saker som hänt/händer i ditt liv? Kanske känns det som om du är helt ensam i det du går igenom? Jag är helt säker på att det finns någon i din närhet som vill vara din sol och stjärna bara du vågar öppna ditt hjärta. Den här sången är en uppmuntran från mig och min make…det finns någon där ute för dig om du bara vågar öppna din dörr på glänt<3

Igår var en mycket spännande och tillfredsställande dag. Igår fick jag motta sångsällskapet sjung sjungs sångstipendium. Det var en stor uppmuntran för mig att få bekräftelse på att den gåva jag fått nedlagt i mitt liv gör skillnad. Jag tycker så mycket om att sjunga, inte för att jag vill visa hur bra jag är eller för att få en massa komplimanger efteråt. Nä…jag tycker om att sjunga för att jag då får chansen att uppmuntra och beröra människor.

Att sedan få spela tillsammans men min man känns…HELT OTROLIGT. Jag tror verkligen inte att det är en slump att det blev vi. Vi har en varsin gåva i musiken som blir till ett när vi spelar tillsammans. Jag är helt övertygad om att det finns en tanke bakom varför det blev just vi och varför vi delar samma intresse. Det vi gör, gör vi så bra. Vi brinner för att hjälpa, uppmuntra och skänka glädje…genom musiken.

Puss  på er all fina. Ni får ett litet smakprov från gårdagen. Jag ska se om jag kan få tag på hela filmen från firandet. Såg att det var någon som spelade in=).